Summan av bördorna är konstant

Översättningen kom i brevlådan idag - två dagar tidigare än utlovat

Så då måste det ju jämna ut sig och jävlas med NP:s givetvis. Att få tag på en NP som har tid med sådana oväsentliga struntsysslor som att legalisera adoptionshandlingar verkar inte bli lätt. Än mindre att hitta två. Fatta att människan på tingsrätten inte ens gick att få tag på eller lämna ett meddelande till? Fatta att de inte ens svarade i växeln för helvete!

Och den karl som ringde tillbaka ikväll (efter att mannen hade lämnat ett meddelande till hans mycket snorkiga assistent/kollega/sugga som snipigt sade: "Ja, då får vi ju se om och när han har tid med en SÅN sak!") poängterade hur fantstiskt mycket alla har att göra den här tiden på året och blaaaaaah blaaaah blaaah.

Tack, vi vet. Men alla kan inte tillverka sina ungar under julhelgen och utan att besvära alla upptagna jävlar. Förlåt, förlåt, förlåååååt för att vi finns och andas och dessutom har fräckheten att vilja bli föräldrar!

Ja, stressen börjar ta ut sin rätt på mitt humör. Jag orkar inte bita ihop en sekund till. FAN vad jag är less på att vara beroende av alla andra!

Jag vill bara få färdigt handlingarna och skicka iväg dem och luta mig tillbaka och äta chokladpraliner och julmysa - tryggt förvissad om att vi är på väg att bli föräldrar. På riktigt.

Så O, alla större och högre makter: låt oss få tag på en NP imorgon som kan legalisera våra handlingar senast på fredag. Nästa onsdag ska akten vara hos Organisationen. Om inte så kan vi konstatera att allt detta jobb bara resulterade i en prakt-stolpe-ut.