Ett år har gått...

... sedan våra handlingar skickades till Landet. Då existerade möjligheten att vi skulle ha fått BB nästa gång det var dags att fira jul. Där är vi nu, och vi har ingen aning om när det är dags för vårt BB. Kanske vi får fira även nästa jul utan att ens ha fått BB - än mindre fått hem något barn?

Nej, jag vill verkligen inte tro det. Så f-å-r det inte bli. vi har väntat länge nog nu. Parveln, kom nu!

Ett steg framåt i kön!

ÄNTLIGEN har det kommit ett BB till Sverige från vårt barnhem!

När jag läste det på nätet blev jag alldeles nipprig, kollrig och fullkomligt bubblade av lycka. Det kändes helt galet underbart med tanke på att det enda det innebär för oss är att vi nu är familj nummer fem i kö bland de svenska familjerna istället för nummer sex. Och den familj som nu fick BB hade väntat i 1,5 år.

Men ändå! Det var så fantastiskt skönt att se kön sprattla till från sin ettåriga slummer att jag tillsvidare nöjer mig med detta livstecken.

Fast visst skulle jag ju gärna se att det kom ytterligare ett BB väldigt snart.

Och ett till.

Och ett till.

Och ett till.

Och så... vårt barn!

Med tanke på hur stollig jag blev över att läsa att en för mig främmande familj har fått BB - hur kommer det inte kännas när det blir VÅR tur??!?!?! Det suger till i magen av förväntan och lycka vid blotta tanken.

Vi kunde ju definitivt fått en sämre avslutning på veckan. :-)