17 december 2007

Om våndan av att vara luttrad


Idag kunde vi hämta de legaliserade handlingarna hos vår mumlande NP.

Mellan detta och vårt postande av handlingarna hann jag bli ett fradgatuggande monster igen. H-u-r j-ä-v-l-a s-v-å-r-t kan det vara att skriva innehållsmässigt korrekta för att inte säga idiotsäkra instruktioner för papperssamlandet? Hur tolkar ni t ex denna formulering:

"Ni behöver fem uppsättningar fotografier. Vi rekommenderar er att också göra en uppsättning kopior för er själva att behålla."

Vi fick detta till sex uppsättningar fotografier. Vi betraktar oss som vana att sortera och analysera information och åtminstone normalbegåvade. Ändå visade sig det rätta antalet idag vara sju uppsättningar totalt.

Jag hade stora svårigheter att i mitt - redan innan detta - fantastiskt uppstressade tillstånd låta bli att bli otrevlig och/eller spydig i min mejlkonversation med vår representant på Organisationen (som dessutom i sitt sätt att formulera sig lät så där lagom less och idiotförklarande). Jag bet dock ihop, andades djupt och påminde mig att representanten på Organisationen är en vänlig själ som varit väldigt hjälpsam med snabba svar hela vägen. Men MY GOD vad det frestar på att vara Snäll Flicka sådana här gånger.

Vi har vid ett flertal tillfällen tidigare irriterat oss på de otydliga instruktionerna som orsakat merarbete och detta var sannerligen droppen. Tänk er om de som tillverkar biobarn skulle behöva en manual för själva akten. Då vore den otydliga och felaktiga informationen i instruktionerna från Organisationen att jämföra med att det i den manualen skulle stå: "Mannen ska föra in sin grej i hålet som kvinnan har på baksidan."

Det skulle bara bli skit med det barnagörandet.

Nåväl. Nu är handlingarna skickade men vi är inte ett dugg lugnare. Med tanke på de bristfälliga instruktionerna är vi övertygade om att det finns fler saker vi har missuppfattat, och väntar därför i ångest på att de kommer ringa från Organisationen imorgon och säga att en massa saker är fel, vilket vi aldrig kommer hinna komplettera så att handlingarna hinner till Landet innan årets slut.

Eller så har sigillet som är mycket skört inte klarat transporten och gått sönder.

Eller så har det förbannade vadderade kuvertet inte klarat de 2 kilo tunga handlingarna, förslutningen har (trots extra förstärkning med bred brun tejp) gått upp och endast ett tomt kuvert har nått Organisationen.

Det är jobbigt att vara luttrad och cynisk.

1 kommentar:

Anonym sa...

Du är verkligen okuvligt luttrad och cynisk ;-)!! Eftersom jag är lagd lite ditåt också så borde vi ha ett eget ordspråk i stil med "Bättre att oroa sig en gång för mycket än ingen alls" eller "Varför vara glad idag när himlen kan trilla ner imorgon?"...

Kära Brummelisa... när kan ni (och jag) andas ut och slappna av?