Oseriösa och olämpade..?

En hel helg har gått utan att vi har satt oss in i vad vi behöver göra i papperssamlingsväg.

När jag läst runt i olika bloggar och adoptionsforum så har jag bara sett lycka, lättnad och förväntan över att få sätta igång med papperssamlandet. Det är fantamej så folk vibrerar av exaltering likt små Duracellkaniner. Och det enda jag kan tänka är att det här är ett abstrakt och förbannat tråååååkigt sätt att skaffa barn på.

Jag känner mig som världens mest oseriösa och olämpade adoptivförälder. Tankar som härjar i huvudet just nu är: Om jag inte pallar det här sista rycket så är jag nog inte av det rätta virket. Om det här känns övermäktigt - hur ska vi då palla ett föräldraskap? Och hur många skulle inte ge vad som helst för att få byta plats med oss och börja samla papper?

Till mitt försvar bör jag väl nämna att jag tog blodtrycket imorse: 188/108. För de av er som inte har koll på vad siffrorna bör vara så är det här högt. Jättehögt. Alldeles åt helvete för högt för att passera en läkarkontroll.

Jag antar att det är tanken på detta som gör att papperssamlandet känns så avlägset och lågprioriterat just nu. Vi kommer nog helt enkelt avvakta tills efter torsdag med att lägga ner någon energi i papperssamlandet.

Jag behöver nämligen inte använda mig av någon intuition för att gissa utgången av läkarbesöket. Det står skrivet i stora svarta siffror på min blodtrycksmätare.

Och G-u-d vilken Drama Queen man kan vara ibland.