Ajaj då

PUH.

Jag tror bestämt luften gick ur både mig och Mannen när vi igår fick hem instruktionerna från Organisationen för de papper som behöver samlas.

Vi har hela tiden vetat att det är en massa papper att samla men vi blev smått överväldigade och faktiskt nedslagna när vi skummade igenom papprena. Inte mindre än TJUGOSEX olika handlingar behövs.

Men alla papper från brottsregistret, banken, skatteverket osv är ju i slutändan en baggis att fixa. Det blir en massa ringande och ifyllande av blanketter men det är ju bara gammalt hederligt fotarbete som gäller.

Däremot har vi nu fått ont i magen och ångest över något som känns som den största fallgropen. Vi måste få en underskrift från våra hemutredare på att de går med på att skriva fyra uppföljningsrapporter till Landet 3, 9, 15 och 24 månader efter hemkomst. Det är vanligtvis bara en uppföljningsrapport som görs av socialen men här ska de alltså gå med på att göra tre rapporter extra.

Med den erfarenhet vi har av våra utredare skulle vi bli mycket förvånade om de gör detta utan att blinka. Sedan kan det ju givetvis spela in att vi genom att mer eller mindre kalla dem inkompetenta hamnade på kollisionskurs med dem innan vår hemutredning var klar. Vi ser framför oss munnar som ser ut som hönsarslen och kommentarer som "Nej men DET går inte! Det finns det inte tid till!".

Och där är vi ju böjda att hålla med i så fall. Som Mannen så riktigt konstaterade: "Jaa du... de kommer ju inte hinna skriva färdigt den första rapporten innan det är dags för nästa."

Så detta är det mörkaste molnet på vår adoptionshimmel just nu.

Måtte det bara vara vi som målar fan på väggen.