Ingen idé att hålla andan medan man väntar

Igår kväll fick jag mejl från den andra familjen som väntar på att få hämta sin dotter från samma barnhem. Hon hade inte kunnat hålla sig i början på denna vecka och hade mejlat den landansvariga i hopp om att hon kanske läser jobbmejlen i Landet. Hon ville gärna veta att allt var bra med deras flicka.

Hon fick svar, i och för sig bara två rader, men ibland är det det enda som behövs för att man ska lugna ner sig och stå ut med tillvaron. Hon fick vet att deras dotter mådde bra och var glad.

Jag blev grymt avundsjuk. Jag vill också vet att Parveln mår bra och är glad.

Men jag vägrar vara en hysterisk förälder som kräver att man ska sätta mina behov i främsta rummet. Nu vet jag nämligen att hon är tillbaka på kontoret nästa torsdag (hon glömde givetvis nämna att hon skulle vara borta över två veckor - det lät mer som en på henne) så jag bidar min tid. Som tur är är jag på tjänsteresa från arla tisdag morgon till sena torsdag kväll så jag får hjälp att fokusera på annat. Sådant som att göra skäl för min lön till exempel.

Nu är det i alla fall fredag, eftermiddagen är kompledig och det är dags att göra sig i ordning och packa bilen för att köra 46 mil enkel väg till umgänge med makens familj och 40-årsfest. :)