21 mars 2010

Ett fång tulpaner kan betyda så mycket


I fredags fick vi blommor med blombud. Att få blommor med blombud är alltid spännande, särskilt när man inte har någon särskild bemärkelsedag att fira, reparerar sig från en stor operation, har drabbats av sorg eller någon av de andra mest vanliga anledningarna.

Precis så var det denna gång när de i måndags ringde från blomsteraffären och lämnade meddelande på mitt mobilsvar om att de ville avtala tid för leverans av de blommor de hade åt mig. När jag ringde tillbaka hade blombudet gått för dagen, och eftersom jag skulle vara borta på tjänsteresa ett par dagar så bestämde vi att de skulle leverera blommorna under fredagen. Precis samtidigt som jag stod och tänkte på hur i herrans namn jag skulle kunna vänta ända till fredag med att få reda på vem som hade skickat blommor och varför, så sade kvinnan på blomsteraffären: "Eftersom du kommer få dem först på fredag så är det kanske bra att veta att blommorna är från Anna (heter egentligen något annat) i Staden."

Hjärnan gick på högvarv... Anna? I Staden..? Jag känner en Anna, men hon bor definitivt inte i Staden. Jag känner väl ingen i Staden överhuvudtaget??? Tanken slog mig att blommorna var på väg att levereras till fel mottagare. Men så började något plockas fram ifrån bakhuvudet. Anna i Staden... kan det vara..? Jo, hon bor väl i Staden? Men... kan det verkligen stämma? Jo, det måste vara hon!

Jag kom fram till att blommorna måste vara från en mycket speciell internetvän. Vi har kommit att bli bekanta genom varandras bloggar, genom forum och genom privata mejlväxling där jag många gånger har vänt mig till henne för att få hennes perspektiv på frågor jag ställt mig under vår adoptionsprocess, ångest jag har haft angående val i mitt liv som eventuellt kan påverka anknytning och familjebildandet och så vidare. Hon har alltid haft lugnande besked när jag har blivit nojig och nipprig och känt att jag inte alls är skapt för att bli (adoptiv)förälder. Jag har vänt mig till just henne eftersom hon har gett ett väldigt jordnära, klokt och välreflekterat intryck. Hon är medveten om adoptivbarns särskilda behov men hon överbetonar heller inte det faktum att de är adopterade. Hon är en person som jag har känt mig trygg i att bolla med utan att bli skriven på näsan. Hon har varit ett enormt stöd för mig i en väldigt stressande och orolig situation och det är mycket tack vare henne vi i slutändan valde att gå vidare med vår adoption efter att maken väl hade fått nytt jobb.

Hon känns kort sagt som en väldigt god vän som jag aldrig har träffat men som jag vet alltid finns där.

I fredags fick jag ytterligare bekräftelse på detta när det visade sig att hon hade tagit sig tiden och lagt ner pengar och energi på att skicka oss underbart uppiggande tulpaner med medföljande värmande ord och världens gosigaste nalle. Jag blir oerhört rörd över hennes omtanke, dessutom given i en sitution med full fart med fyra barn, två familjehemsbarn samt husbygge.

Att ändå ta sig tid för att skicka oss blommor visar på ett stort hjärta och bekräftar den uppfattning jag har fått om henne. Jag är så oerhört glad över att internet finns så jag får glädjen att ha henne och andra internetvänner i mitt liv.

TACK till dig, "Anna" och tack alla ni andra som jag (ännu) inte haft glädjen att träffa i verkligheten. Ni är ovärderliga för mig som inte har någon i min omedelbara närhet som har erfarenhet av adoptioner.

Ni vet vilka ni är.

*kram*

2 kommentarer:

MammaHella sa...

Tack du speciella vän, men det är ju ni som behöver uppmuntran i er långa väntan! Jag hoppas att han kommer snart!

Carola sa...

Goda vänner är guld värda <3