*MORRRRR*

Jag vill egentligen inte skriva det här inlägget eftersom jag inte vill tänka på kärringen (det nya namnet på hemutredaren), men jag känner att jag liksom är skyldiga er det med tanke på all peppning jag får från er.

Anledningen till fredagens raseri och frosseri var att vi än en gång fick smaka på exakt hur rigid, fyrkantig och stelbent vår hemutredare är.

Vi hade efter mycket vånda bestämt oss för att maken (som en ytterst temporär lösning) skulle ta ett jobb som han har möjlighet att få i Stockholm (närmare 100 mil från vår bostadsort).

Det var verkligen inget lätt beslut att ta - det skulle innebära veckopendling (för dyra pengar) honom, och det var verkigen ingen av oss var särskilt sugna på. Men vi försökte resonera som så att det skulle vara en tillfällig lösning på förhoppningsvis endast ett par månader, i värsta fall ett halvår. Och skulle vi få BB och hinna hämta hem vårt barn innan han har hunnit avveckla Stockholmsjobbet så skulle han helt enkelt ha fått börja med att vara pappaledig. Vi är inte helt världsfrånvända - att vara borta hemifrån delar av, eller hela veckor med ett nyfått adoptivbarn med anknytningsproblemtik kändes inte som någon lyckad lösning.

Hur som helst: vi fokuserar i det här läget på en lösning som skulle innebära ett nytt medgivande - det andra får vi lösa eftersom.

När maken ringde hemutredaren för att höra mer exakt vilket datum nämnden har möte och när hon behöver alla papper så blev svaret att nämnden har möte den 25/3 och hon behöver ha alla papper den 12/3. Det fanns inte utrymme för att få komma in med makens anställningspapper någon dag senare, nej nej.

Och när maken berättade åt henne att vår kontakt på Organisationen hade ställt sig mycket frågande till att arbetslöshet automatiskt innebar att man inte fick något medgivande så svamlade hon på om både det ena och det andra i sina försök att rättfärdiga detta. Hon hävdade bland annat att det nu i den nya handboken "tydligt står att man inte kan få medgivande som arbetslös". Tyvärr hade maken inte läst handboken tidigare utan surfade fram den efter samtalet, och det som står där (s. 94) är något om "faktorer som talar emot eller KAN tala emot lämplighet", och där stod arbetslöshet som en av fyra punkter.

FEL personer att försöka hävda till att det då tydligt står att arbetslöshet innebär diskvalificering för medgivande, säger jag bara...

Blir så jävla irriterad över en massa saker i anslutning till detta: 1) antingen står hon och blåljuger folk upp i ansiktet, kallt räknandes med att de bara accepterar och inte själva har läst handboken, eller så 2) så är hon så inkompetent att formuleringen i handboken för henne betyder att arbetslöshet = inget medgivande. Vet faktiskt inte vilket av det som skulle vara värst. Dessutom: 3) i andra kommuner och för andra hemutredare så innebär texten i handboken detsamma som för oss, dvs att det är upp till hemutredaren att göra en bedömning av HELHETEN utifrån det sunda förnuftet.

Är så in i helvetes jävla satans pissless på denna godtycklighet som vi inte kan göra något som helst åt. När maken fortsatte försöka få henne att förstå att Organisationen ju uppenbarligen ser fall (läs: medgivanden) där någon av föräldrarna är arbetslös, så blev hennes svar något i stil med att "jo, men organisationerna ser ju bara det färdiga resultatet - då har ju vi redan gjort gallringen". Hon kunde fortfarande inte förstå/ville inte lyssna på vad maken sa, nämligen att man i andra kommuner uppenbarligen tolkar handboken på ett annat sätt. För precis som hon själv sade, så har ju de som har kunnat skicka in ett medgivande till Organisationen passerat nålsögat hos familjerätten och blivit godkända. PUCKO!!!

Slutligen - vår favoritkommentar från kärringen (med anledning av att man gör annorlunda i andra kommuner osv): "Ja, vi får ju ofta höra från organisationerna att blablabla, men vi gör ju bara vårt JOBB.". Återigen så fann sig inte maken förrän efter samtalet (han tappade mest talförmågan av raseri under samtalet), men det han borde ha sagt som svar på det är ju: "Ja just det - ni får ofta höra, ja... det är givetvis så att det är alla andra det är fel på??? Det kan inte vara så att ni borde börja ta till er av det ni får höra, och reflektera över era arbetssätt och attityder till de sökande?"

Jag blir så jävla trött på att en sådan inskränkt och inkompetent människa ska få avgöra vårt öde!

Hur som helst - eftersom det skulle ta 3-4 veckor att göra klart med anställningen på Stockholmsföretaget, sammanvägt med att varken jag eller maken alls är sugen på att han ska vara borta hela veckorna, plus att han inte vill ta ett jobb så långt borta med inställningen att han ska ta sig därifrån så snart som möjligt, plus att det kändes som en dålig lösning med tanke på förhoppningsvis framtida adoptivbarn osv, så har vi ikväll haft familjeråd.

Vi är överens om att han ska tacka nej till det jobbet. Det skulle helt enkelt innebära för mycket slitage på oss båda - vi pallar inte detta just nu. Och är det då så att detta innebär att vi inte får nåt nytt medgivande och vi får nöja oss med att vara husse och matte till två katter istället så SO BE IT! Vi vill fan inte bli intvingade i en ohållbar livssituation av en oresonlig sockärring.

Nu kommer maken istället få ett intyg på att han senast den 1/5 kommer börja jobba på ett konstultföretag i stan (exakt när det blir beror på när de får klart med uppdraget). Om kärringen börjar krångla för att han inte har jobb just precis nu, då blir det fanimej tidningarna och Janne Josefsson. Lita på det. Jag har bitit ihop länge nog - jag kommer riva upp himmel och helvete över detta jävla förmynderi och sanslösa svammel.

*morr*