Sedan jag skrev senast har följande hänt:
Vi informerade (med magsårskänningar som värkte i magen, tillsammans med en gigantisk klump över vad svaret skulle bli) vår landrepresentant på Organisationen om att maken tyvärr blivit arbetslös. Beskedet blev det väntade, men icke desto mindre tråkigt och frustrerande:
Eftersom Landet inte accepterera att mannen i familjen är arbetslös så kommer vi inte få något BB förrän han har jobb igen. Vi har givetvis svurit över vår makalöst dåliga tajming med allt, men väljer istället att fokusera på det postitiva, dvs att den landansvariga har utrtryckt sin fulla förståelse och sympati för oss, och också tydligt talat om att hon är på vår sida i detta. Lösningen blir att vår ansökan "läggs åt sidan" i Landet tills mannen har jobb igen, då vi "aktiveras" igen. Känns faktiskt, mitt i irritationen över hur jäla t-y-p-i-s-k-t allting kan vara, väldigt skönt att veta att Organisationen vet hur vår situation ser ut och att de står bakom oss.
Nu kan vi koncentrera oss på processen med att förnya medgivandet. Vi fick i fredags kalleles tll möte med vår (nya) hemutredare. Maken ringde mig på jobbet under fredagen i ett annat ärende och berättade samtidigt om detta. Han var - i vanlig ordning - halvt bindgalen över alla intyg som vi skulle in med på nytt, och verkade djupt kränkt över att ett hembesök skulle bokas in också. "Vad fan tror de har hänt sedan sist?!??!? Skulle vi ha blivit sprutnarkomander eller förvandlat hemmet till en soptipp? Eller ha källaren full i delar från styckade människokroppar? Hur vanligt förkommande är det månne??!?!? Det är fanimej slöseri med skattepengar!!! osv osv osv" Jag höll mig för omväxlings skull väldigt lugn, jag kände liksom att det inte är något vi kan göra åt det. Kräver hemutredaren att vi ska hoppa 400 meter på ett ben samtidigt som vi tillreder en perfekt bechamelsås så är det bara att ta tag i det hela och börja hoppa. Och vispa.
I det läge som vi befinner oss - dvs så nära till BB och med maken arbetslös, så bör vi fokusera på att göra allt som står i vår makt för att övertyga hemutredaren att vi fortfarande är lämpliga som föräldrar. Vi behöver ett förnyat medgivande, och vi vill definitivt inte hamna på kant med vår nya hemutredare. Den här gången ska vi (fokuserandes på tanken på hur nära vi befinner oss att bli föräldrar) bara stå med mössan i hand och säga "ja, hemutrederskan" och "nej hemutrederskan", oavsett vilka våra meningsskiljaktigheter är.
Jag talade lugnande till maken och sade att han måste komma över sin hysteriska aversion mot intyg (han har för första gången i sitt liv tvingats ha med a-kassan att göra, och det har närapå inneburit aneurysm och hjärtinfarkt för oss båda). I bästa Dr Phil-stil påminde jag honom om att det här är det som krävs för att vi ska kunna bli föräldrar. Vill vi bli föräldrar eller inte? Maken muttrade fortfarande men hade lugnat sig tillräckligt för att samtalet skulle kunna avslutas.
När jag kom hem på fredag eftermiddag läste jag kallelsen från hemutredaren. Och blev en fradgatuggande psykopat.
De intyg som de vill ha in är polisregister utdrag (sär skrivningar gör mig såååå upp rörd - inte minst när de kommer från vår hem utredare) från Rikspolisstyrelsen i Kiruna (detta krävdes för vår ansökan till Landet för drygt ett år sedan. Blir bara så trött.), intyg från Försäkringskassan över sjukskrivning de senaste 10 åren, intyg från arbetsgivaren på lön och sjukdagar, skuldfrihetsintyg från Kronofogdemyndigheten, hälsodeklaration, läkarintyg och:
"referenter 3 stycken, de skall (SKA heter det! Kliv in i 2000-talet jävla myndighetsfossil!) vara maskinskrivna."
Maskinskrivna. MASKIIIINSKRIIIVNA?!?!??!?!? Vad ända in i HELVETE? That's it! Denna formulering gör mig säker på att vår nya hemutredare är en rest från tiden då dinosaurierna klampade omkring på jorden. Vem säger annars "maskinskrivna" istället för "skrivna på dator"?
Hemutredaren hade även bifogat blanketter för referenterna att fylla i (??? Behövdes inte sist - den information som de efterfrågar där skrivs ju i brevet. Nämligen: relation till oss, hur länge de har känt oss osv), samt för vår hälsodeklaration. Dessa blanketter var samtliga hårt gulnade, gav fanimej intrycket av att vara skrivna på maskin, samt luktade grekiska sedlar = brottarbralla. Det hela gav mig med andra ord inte intrycket av att vi hade hamnat i händerna på en kompetent utredare med modern syn på, och uppdaterade kunskaper om, adoptionsområdet.
Fan i helvete vad less jag är på att vår chans att bli familj är avhängig detta jävla granskande och kontrollerande av oss. Om granskningen dessutom görs av inkompetenta personer så måste vi faktiskt ha tillåtelse att bli less och förbannade.
Nej, nu gäller det att sätta dessa känslor åt sidan, glömma bort att jag har väldigt god intuition och brukar få rätt, börja beställa intyg samt be våra referenter leta upp varsin Facit på Blocket.
STORT GRATTIS till er som kan få barn den biologiska vägen!
6 kommentarer:
Usch, lider med er. Vilken jävla otur. *blä*
Blir lite nervös över mitt höjda medgivande. Tänk om det inte går igenom. Det är fruktansvärt att bara vänta, och inget veta.
Men kära nån vad som har hänt här då! Det är ju alldeles förfärligt med både att tvingas sätta ansökan i Landet på vänt och få ett nytt medgivande! Jag intuitionierar något liknande för vår del, dvs. fler intyg och blanketter än som behövdes förra gången. Gah!
Och det värsta är att man inte känner minsta respekt för personer som inte ens kan bete sig på ett normalt, ödmjukt och passande sätt (de har folks framtid i sina händer) och uttrycka sig tillfredsställande i ord och skrift. Jag blir skogstokig av att tänka på att deras ord kan avgöra min framtid!!!
Men vi får ta en sak i taget nu... som en trestegsraket ungefär: 1. Nytt medgivande 2. Nytt jobb för Maken 3. Familj
Vi kommer nog båda att landa på fötterna men det känns som träskmark överallt vi sätter fötterna. Både för er och för oss.
Det enda positiva i Socialtjänstens nya direktiv är att fler som faktiskt kan alstra biologiska barn också gör det och därmed slutar belamra adoptionsköerna. Detta gäller i synnerhet de som har bättre könummer än vad vi har... ;-)
KRAAAAM till dig också!
Oj, oj, oj stackars er. Vad ni måste känna er maktlösa. Det är nog jobbigt att "bara" vänta på BB, att vara tvungen att kliva åt sidan för att man blivit ofrivillt arbetslös måste vara fruktansvärt. Hoppas att allt löser sig för er. Kram
GAAAH! Jag avskyr redan er hemutredare!
Hoppas att ni lyckas fixa nytt jobb snart till maken samt några fina skrivmaskiner!
Kram, jag tänker på er!
Alltså befinner mig i liknande situation som er. Fy faaaaaaaan vad trött jag är på att vara i händerna på dessa jävla korkade halvt oinsatta paragrafridande typer på soc. Det har gått så långt för min del att jag börjar tappa tron på hela vår samhällsstruktur. Är det så här myndighetsutövning går till generellt sett? Men som ni säger så är det bara att bita ihop slicka röv ett tag till och sedan nångång i framtiden kunna visa långfingret...
Hittade precis din blogg :-) Låter nästan som ni har fått äran att träffa vår hemutredare. Även kallad Gestapo. Hoppas att allt löser sig för er snart.
Skicka en kommentar