25 juni 2008

Förebyggande åtgärder mot adoptionsdepression


En sak till bara:

Har med stort intresse följt några trådar i olika diksussionsforum som har handlat om Post Adoption Depression Syndrome (PADS). Det finns alltså en motsvarighet till förlossningsdepressioner bland adoptivföräldrar.

Jag hoppas naturligtvis av hela mitt hjärta att vi slipper uppleva det, men samtidigt kändes det skönt att få alla de tankar jag har hunnit ha (och som gett upphov till en hel del fundersamhet kring varför jag tänker så) bekräftade. Tankarna har, något kondenserade, sett ut så här:

"Förmodligen kommer jag väl när jag väl kommer hem med barnet får en fullständig chock över hur jobbigt det är att vara förälder. Jag kommer antagligen hålla på att dö av tristess hemma och känna mig som världens sämsta mamma av den anledningen. Jag kommer få ångest och skuldkänslor över hur jag känner och det kommer på grund av sömnbrist och chock inte finnas någon energi till att glädjas över barnet som man har längtat efter i så många, många år."

Jag är obotlig cyniker och tämligen luttrad ifall någon har missat det, eller ifall det finns nytillkomna läsare.

Tankarna jag har brottats med har gjort mig mycket tveksam till om jag är lämpad som (adoptiv)förälder. Efter att ha läst om personer som har drabbats av PADS är jag lugnad. Mina skräckscenarion är en utmärkt förberedelse inför något som inte är ovanligt att nyblivna adoptivföräldrar upplever. Det faktum att jag är cyniker (eller kanske realist?) gör att jag inte har några rosaskimrande drömbilder om livet som förälder. Snarare väljer mitt (skruvade?) huvud att sortera ut allt det jobbiga som jag ser vara delar av föräldraskapet i olika familjer och blanda ihop det till en härlig brygd där jag föreställer mig vår familj och mitt föräldraskap.

Kan man bli annat än positivt överraskad då?

Fast nu har jag ju redan tänkt den tanken, vilket innebär att jag nog egentligen kommer att förvänta mig att allt ska gå mycket lättare och bättre än jag trodde.

Vilket ju kan komma att innebära ett brutalt magplask.

Snärjigt.


Inga kommentarer: