Barnlöshetsblues

Ni har väl redan märkt att jag fungerar som de flesta låtskrivare: jag skriver när tillvaron är motig. Så consider yourselves warned för here we go med mera gnäll!

(föreställ er en fårad blues-snubbe och tänk er en typisk blueslåt om fru-som-tagit-till sjappen-och-gubbe-som-blivit-lämnad-och-dessutom-förlorat-jobbet-och -blivit-vräkt):

Jag är så förbannat less på denna väntan
den leder ingenstans
ow-ow-ooooow
jag sa, jag är så förbannat less på denna väntan
den leder ingenstans

andra får ett och två och tre barn
både bio och adoptiv
de försöker jämföra resor
men de fattar ingenting
ne-he-he-hej, de fattar ingenting

Det här är min barnlöshetsbluuuuuuuuuues
det här är min barnlöshetsblues
det här är min barnlöshetsbluuuuuuuuuues
det här är min barnlöshetsblues

Jag är så avundsjuk på gravida
och den uppmärksamhet de får
jag är så avundsjuk på adoptivfamiljer
som borde varit våååå-hå-hå-hår

Det här är min barnlöshetsbluuuuuuuuuues
det här är min barnlöshetsblues
det här är min barnlöshetsbluuuuuuuuuues
det här är min barnlöshetsblues

Och jag är så spyless på alla krav
jag sa, jag är så spy-hy-hy-hy-less på alla jävla krav
jag är en vanlig människa som äter, skiter, svär och har kort stubin
men när Parveln kommer måste jag vara snäll och lugn och fin
och samsova och trängas och svettas och få sparkar
för annars vete gudarna vartåt det barkar

...och bla bla bla... orkar inte skriva fler verser, men ni kan nog föreställa sig vad som finns i dem. Jag fyller kanske på med med mer längre fram. Just nu blev jag less på att lyssna på mitt eget gnäll.