Så kan det också vara

Idag fick jag mejl från den familj jag har kontakt med som fick BB i början av december från samma barnhem, och som fick iväg sina accepthandlingar med vändande post i princip (avdelningen: "Nä, ja' ä' inte bitter).

Hon skrev för att meddela den glada nyheten att de nu hade blivit godkända av Landets adoptionsmyndighet. Jag försökte hålla masken men det gick nog sådär. Min avundsjuka dröp om mitt mejlsvar. Det hela osade betydligt mer "Men vad ROLIGT för er. Verkligen. Jag menar det." än "Åh, vad roligt - GRATTIS!"

Hon bubblade på om hur roligt det skulle vara om vi skulle få åka och hämta våra barn samtidigt osv. Yada yada yada. "Hallåååå? Vi kommer få vänta minst ett halvår till på vårt godkännande så det blir det inget med!" Sa jag inte. Men tänkte.

Efter att ha haft en jobbig vecka med mycket vi-kommer-aldrig-få-hem-ungen-känsla kände jag att detta bara var pricken över i:et. Den härliga fredagskänslan bara dog och jag tänkte att det var gud förbannat att man skulle få detta besked just på en fredag.

Jag funderade ett tag och bestämde mig för att mejla Organisationen för att be om lite fakta. Hur brukade det se ut för tidigare familjer som har inkommit med sina handlingar ungefär samtidigt? Brukade man få godkännandet efter ungefär lika lång tid eller har det kunnat skilja flera månader? Och vad är det som avgör hur lång tid det tar?

Jag var noga med att poängtera att jag inte bad henne sia om hur länge det kunde var kvar för oss, utan bara tala om hur det har sett ut förut. Jag behöver det för att veta vad jag ska förhålla mig till, sa jag. Jag stod inte ut med tanken på att nu börja vänta varje dag på att telefonen skulle ringa med besked om godkännande. Kunde det ta flera månader till ville jag förbereda mig på det värsta.

Vår landansvariga svarade på mitt mejl efter ungefär 1,5 timme. Vi hade också blivit godkända! Hon hade bara inte hunnit ringa oss. Hon hade meddelat den andra familjen eftersom hon ändå mejlade dem i ett annat ärende.

Så ännu en gång hade jag störtat ned i den djupaste avgrunden och sedan fått de mest underbara nyheter - denna gång inom loppet av ett par timmar.

Vi har blivit godkända! Nu ska handlingarna vidare till domstol där vi ska utses till Parvelns vårdnadshavare. Och detta kan ta allt mellan några veckor och många månader. Vi förbereder oss på det senare.

Samtidigt blev jag lite stressad nu. Vi har inte köpt trappgrind, bestämt barnvagn, funderat på vilket rum som ska bli barnrum eller... vi har ju fan inte gjort nånting??!?!?

*nervöööööööööööööööööööööööös*