9 november 2008
Kan ofrivilligt barnlösa vänta barn?
I andras ögon väntar vi barn. Själva känner vi oss inte det minsta så. Vi har gått tillbaka i utvecklingen, tillbaka till den tiden när vi inte tordes tänka i termer av "när vi får barn" utan "om vi får barn".
I allt vi känner, tycker och tänker kring detta så är vi först och främst ofrivilligt f***ing jävla barnlösa.
Det är nog det som är en stor del av anledningen till att vi och omgivningen inte alls befinner oss på samma våglängd. De möter oss som "adoptionsgravida" medan vi mest känner oss som barnlösa, barnlösa, barnlösa. Satans helvetes förbannades barnlösaaaaaaaaaa!
Eller... är det kanske tvärtom? Vi kämpar stenhårt med att försöka identifiera oss med rollen som blivande föräldrar, att vänta barn. Och blir hela tiden av omgivningen sedda som det stackars ofrivilligt barnlösa paret?
Jag gör det enkelt för mig och säger att båda sakerna är lika sanna. Hur som helst så är vi på olika planeter.
Eller så sitter allt bara i mitt huvud som vanligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag minns precis den tröstlösa vandringen som ni nu genomgår.Att vara ofrivilligt barnlös,längta efter barn ,hoppas att det kommer att ske men när? Kanske man aldrig hinner dit? Jag vet inte hur många timslånga kvällspromenader, jag och maken spenderade ihop under vår väntan på att få bli föräldrar.När vi anmälde oss första gången var det 14 månaders väntetid att få göra hemutredning och sedan tog det 11 månader innan den var klar och vi visste att vi var godkända.Totalt alltså 25 månaders väntetid innan vi kunde skicka papper.Det var många dagar som jag kände uppgivenhet och misströstan.Jag hade svårt att tro att vi skulle bli godkända:-))
Jag hoppas av hela mitt hjärta att ett barn snart får ett hem hos er! Att ett barn får chansen att få en väldigt klok mamma. Du får börja att tänka målbilder, se dig med ett barn i famnen! Se dig i rollen som mamma! Du klarar av en ny utredning!
Skicka en kommentar