När man får tid över till att fundera på annat

När jag inte längre har länder som ratar oss, årslånga väntetider i Sverige eller stressig papperssamlingsprocess att våndas över så sysselsätter sig hjärnan med annat.

Som att vara avundsjuk på att de som adopterar genom någon av de två andra organisationerna som har samarbete med Landet givetvis har en mycket kortare process än oss förlorare. Det verkar som att man genom de två andra organisationerna får BB efter högst ett halvår, vilket innebär att de är hemma med sina barn inom ett år.

Här skulle jag ha kunnat ägna mig åt att vältra mig i självömkan och frågor om varför det nödvändigt måste vara så att vår långa, klokt ihopsamlade kötid på 3 år respektive 2,5 år när det äntligen blev dags för oss att hitta ett land att skicka ansökan till i dagens läge motsvarar c:a 3 månaders kötid för några år sedan?

Varför är den enda organisationen som accepterar en ansökan från oss givetvis den med dubbelt så lång väntan på BB?

Varför den landansvariga hos Organisationen av inställningen "inga nyheter är bra nyheter"? Hos andra organisationer hålls de som har ansökan i ett land väldigt väl uppdaterade om hur många svenska familjer som är före på tur, när man avancerar ett steg i kön, hur lån tid det kan tänkas vara kvar till BB osv. Här verkar principen dödstystnad fram till BB gälla. Och egentligen är det helt ok för mig - det kommer sedan 6 månader efter BB med tid att ställa in sig på resa och hämtning, ta ledigt från jobbet osv.

Men det finns många runtomkring oss som är nyfikna på "om vi har hört nåt från Landet". Jag förstår dem fullständigt - de är dels genuint intresserade och förväntansfulla och säkerligen vill de också fråga lika mycket för att visa sitt intresse. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag få kämpa hårt för att inte börja spotta och fräsa till stackars välmenande vänner och familj. Jag ber därför om ursäkt redan nu: när (ja, jag skriver inte ens OM) det händer - kom ihåg att det är av frustration över att inte veta någonting mer än vad ni vet. Vi väntar barn utan att ha en aning om när barnvagn, skötbord, kläder osv ska köpas. Vi vet inte när vi ska vara föräldralediga, vi vet inte om vi borde spara av årets semester för att kunna vara hemma en längre tid tillsammans nästa år osv. Vi har inte en aning om när Parveln kommer. Vi vet i.n.g.e.n.t.i.n.g.

Hur som helst, jag inledde med att säga att jag skulle kunna ägna mig åt att gnälla över allt detta. Men det tänker jag inte göra. Vet ni varför? Därför att Parveln, dvs just vårt barn, är på väg till oss nu. Och att önska mig någon annan process eller organisation vore att önska mig ett annat barn.

Det gör jag inte. Jag vill ha just Parveln.

Det är vi nu.

Plus att vi aldrig skulle ha en chans att bli klara med husrenoveringarna annars.