Puh!

Tack alla, som troget tittar in.

Och förlåt för att jag lämnade er hängande - det var verkligen inte min mening men herrejösses så trött jag är! :-P

Allt har gått alldeles utomordentligt väl: sonen är söt som socker, en stor spjuver och charmar sockorna av alla han möter. Och han kör med oss - herregud så han kör med oss. Han är som en liten iller som vill upptäcka precis allt och han har precis börjat gå. Innan detta sprang han helst - långt innan han ens kunde krypa stadigt. Jo - det är fullt möjligt om man får hålla mamma eller pappa i händerna. :-)

Allt annat flyter på men nattsömnen lämnar en del att önska för oss alla. Summa summarum finns inte riktigt tid, energi eller inspiration till denna blogg just nu. Särskilt inte som jag har startat upp en mer privat blogg för närmaste familj och vänner där vardagen rapporteras med foton eftersom vi har både mor- och farföräldrar samt syskon på andra orter. Den har dessutom också börjat bli kraftigt försummad.

Jag skulle verkligen ha velat vara en så mycket bättre nybliven-förälder-genom-adoption-och-bloggare, men samtidigt vet jag att det jag har varit mest intresserad av att läsa själv är bloggar om resan fram till barnet, om väntan och längtan, planering osv. Att sedan läsa om att Kalles favoritmat är fiskpinnar osv har inte alls lockat mig lika mycket.

Men nu ska ju jag inte tala om för er trogna läsare vad ni ska tycka är intressant att läsa...

Hur som helst: jag tar härmed officiellt en paus och en funderare på om den här bloggen kan fortsätta ge mig något (den startades ju av synnerligen egoistiska skäl och jag behöver finna andra lika egoistiska skäl för att eventuellt fortsätta) .

Så tillsvidare: ett hjärtevarmt tack till alla er som följt vår resa och lycka till med era olika resor, vad de än må vara!